Och endast en vecka kvar till mitt nästa mål. Från och med vecka 28+0 kan bebisarna födas och tas om hand här i Sundsvall.

Jag mår för övrigt riktigt dåligt. Foglossning från helvetet, hjärtklappning, tungt att andas till och från osv. Psykiskt är jag helt slut, less och gråtfärdig.

Imorgon blir det besök hos barnmorskan iaf så får se vad hon säger om allt. Nu väntar jag bara på att Conny ska sluta och komma hem med min finaste Lexi.

Igår var en riktig hormondag.. Conny fick sig några utskällningar. Tur han inte tar åt sig av det <3

När det är som värst är det jag hatar att höra "det kommer kännas bättre sen när de är födda".. Jamen såklart. Är man sjuk så känns det bättre när man är frisk, har man brutit armen känns det bättre när det läkt. Jag vet ju att alla menar väl. Men det gör det tyvärr inte lättare. Tvärtom ibland.

Idag har dagen dock varit bättre och jag och Conny åkte ut på älskade Alnö och hälsade på farmor. Kan lova att jag aldrig sett henne så glad som när jag kom. Man hade kunnat tro att hon vann på lotto :) Conny har aldrig träffat henne heller så det var på tiden. Det blev en fika där innan vi åkte hemöver. Först blev det dock ett stopp på Alnö bageri för att köpa semlor som vi åt till farmen. De var riktigt goda! Mums!

Nu tackar jag för mig :)
Lite mörk bild på de vackra blommorna jag fick av Conny på alla hjärtans dag :) <3

Har ju haft det till och från i en månad men nu är det tyvärr varenda dag. Värst på kvällen då :/ uscha.

31 oktober.

Illamåendet efter besöket hos barnmorskan har blivit värre och jag kan inte äta eller dricka. Jag väljer att inte vänta lika länge den här gången utan ringer till kvinnokliniken och får en tid för att träffa en läkare.

Jag får sitta 1 och en halv timme över tiden innan jag får träffa en läkare. Eftersom vårdhotellet är stängt över helgerna får jag ligga på kvinnoklinikens avdelning (vilket är samma som bb).

Har dropp hela dagen, kvällen och natten och mår sedan bättre. Får åka hem dagen efter till min stora lättnad då jag mår dåligt av att ligga där och stirra in i väggen.

20 oktober.

Det har gått 8 dagar sedan jag kunde behålla mat och de senaste dagarna har jag inte fått i mig vätska heller. Provade först med armband mot illamående och sedan postafen (receptfritt läkemedel mot åksjuka som också rekommenderas vid gravidillamående) men jag blir bara sämre.

På morgonen ringer jag min barnmorska och ber om råd och hon säger åt mig att ringa kvinnokliniken. Jag ringer och får en tid för att träffa en läkare. Conny kör dit mig och jag är riktigt svag, nästan svimfärdig.

Läkaren vill göra ett ultraljud (fjärde ultraljudet) för att kolla så tvillingarna mår bra vilket de gör. Sedan läggs jag in på vårdhotellet med dropp och medicin. Blir långsamt lite bättre men får ändå ligga inne i 2 nätter innan jag kan åka hem. Nu har jag 2 mediciner mot illamående och jag kan äta och dricka försiktigt.