I tisdags var det dags för ett vanligt, hederligt besök hos barnmorskan. Tog prover, mätte magen och lyssnade på hjärtljuden. Jag hade lite lågt blodvärde så jag fick börja med järntabletter. Nästa gång jag ska dit blir 24 februari.

På onsdagen åkte jag, Conny och mamma till babyproffsen för att beställa barnvagn. Det blev Emmaljungas nya tvillingvagn som är 73,5cm bred och därmed smalast på marknaden. Självklart är det garanti på den om något skulle hända. Det blev också en mysig bebisfilt.

Efter babyproffsen åt vi mat på Birsta City och sedan shoppade jag 2 bodysar också :) Sen var jag helt slut så då blev det till att åka hemöver.

I lördags åkte vi upp mot Umeå och NUS. Connys pappa körde upp oss och jag gjorde mitt bästa för att sova hela tiden. Väl framme så fick vi komma in på förlossningen och vänta på läkare. Det tog en himla tid men till sist så kom han. Han gjorde ultraljud (nummer 12 för graviditeten) och var förvånad över hur bra det såg ut (komunicerar de alls mellan Sundsvall och Umeå?) men tyckte att iaf 2-3 veckor för att konstatera fortsatt tillväxt kunde jag vara kvar. Han ordinerade vila, men jag fick gå på toaletten och till matsalen (men tack du), dock inte ut från avdelningen.

Sedan väntade vi en evighet till på att jag skulle lämna prover till 2 härliga barnmorskor som bjöd en mycket ledsen Carro på väldans många skratt. Efter det så blev det väntan igen innan vi fick en sal uppe på bb bland alla nyblivna föräldrar och deras småttingar.

Dagen efter fick vi träffa en annan läkare som sa att jag visst fick gå ut om jag ville. Allt för att jag skulle stanna i Umeå typ. Vi fick också rum på Björken (vårdhotellet) istället och hon skulle göra ytterligare ul på måndagen.

Jag trivdes bra mycket bättre på hotellet och kom tillbaka till specmödravården piggare på måndag morgon. Även denna läkare blev förvånad över hur bra allt såg ut. Ena tjejen har ju då lite mindre vatten än normalt men fullt tillräckligt och allt annat ser jättebra ut med henne.

Då allt såg bra ut och inget tydde på en tidigare förlossning så valde vi att åka hem igen så på måndag em så for vi hemöver :)

Ska idag bege sig till Umeå universitetssjukhus. Det känns jättetufft. Försöker se det bra i övervakning av våra bebisar men skräcken blockerar det.

Önskar jag kunde spola fram tiden bara. Ögonen är torra som sandpapper efter att ha gråtit ihjäl mig. Kan tyckas fjantigt men kanske svårt att förstå för någon som inte har den rädslan. Ber er att försöka inte döma. Det gör jag så bra själv.

Goda nyheter! Det har fyllts på med vatten på lilla tvåan :D det är fortfarande inte normal mängd men tillräckligt för att kunna svälja vatten (en magsäck syntes), träna lungor, ben och armar! Jag ska nästa vecka börja en till kur antibiotika och ska på ultraljud igen om 2 veckor. Så det kan fyllas på ytterligare.

Jag är fortfarande inställd på prematurer men det kan gå hela vägen också!

Och det är troligtvis en till liten tös :)

En vecka till har gått nu :) välkommen vecka 23 (22+0) <3 bebisarna är nu ca 28 cm från topp till tå och väger 450-550 gram.

Imorgon 10.30 är det äntligen dags för återbesök igen.

Nästan varje dag dyker det upp lite frågor och jag tänkte att fler kanske undrar utan att ställa frågan.

En fråga som dykt upp efter att jag skrivit om sparkar i magen är om den andra tvillingen är konstaterat död. Och nej, sist vi var på ultraljud var bebisarna lika stora, hjärtat slog på båda och allt såg jättebra ut på båda. Utom då att den ena tvillingen hade väldigt lite vatten, lite vid rumpan bara.

Eftersom det är så lite vatten så har hen svårt att röra sig och därför känner jag inte några rörelser.

Självklart känns det oerhört jobbigt att det är såhär, men jag måste försöka se det positiva och därför gläds jag verkligen över att lilla tjejen verkar må bra.

Får också alltid frågan hur jag mår, och jag mår väldigt dåligt. Jag är rädd inför framtiden. Det känns oerhört skrämmande att inte veta vad som kommer hända.

På tisdag ska vi på sjukhuset igen och det känns oerhört nervöst men samtidigt lite hoppfullt att få veta vad som ska hända här näst.

Jag vill också passa på att tavla för allt fint stöd, för tankar och böner, för böneduken jag fick och för skyddsänglarna <3

Igår var det full fart på lilla tjejen hela dagen och kvällen och när vi lagt oss fick Conny känna några sparkar :) mysigt!

Några undrade över varför jag skrev att det bara var en som rörde sig och eftersom den andra knappt har vatten så är det därför som han/hon inte kan röra sig så mycket.

Magen igår

Jag trodde inte jag skulle ta mig igenom ens en dag men man klarar väl mer än man tror. Ny vecka idag, vecka 22 (21+0).
Längden är nu ca 27 cm från topp till tå och vikten ligger på ca 450 gram.